Nytt barnbarn

Äntligen är hon här vår nyaste familjemedlem! 

Som vi har väntat då hon redan för fem veckor sedan tänkte titta ut. Men i går så kom hon då äntligen det bedårande flickebarnet.Själv har jag haft turen att få vara farmor extra mycket till Theo eftersom hans föräldrar kom hit redan i lördags då min son då hade innebandymatch här i staden och sedan stannade de kvar då de visste att de skulle in den 14 för att kolla om förlossningen kunde starta, men så var det så mycket på förlossningen så de fick åka tillbaka hit för att invänta tisdagen då hon själv tyckte att det var dax att komma ut.

 Älskade barnbarn, att man kan älska  så mycket.

Sorg och socialmedier

När det sker plötsliga saker i livet så är de sociala medierna både fantastiska och skrämmande tycker jag. En bekant dog i går eftermiddag och ryckte spred sig fort, först via telefon och sedan så tog det vid på Facebook.
Jag ser att en av de inblandade har fått nya vänner idag på Facebook och att många, många även de nya vännerna skriver i loggen hur de beklagar sorgen. Det får mig att undra, Skriver de för sin egen skull, för de sörjandes skull eller är det bägge sakerna?
För är inte sorg en ganska privat sak eller ska det basuneras ut över hela världen?
 Jag vet inte vad som är rätt och fel men ibland så känns det som att vi har ett behov av att visa hur fantastiska vi är som medmänniska.
När min bror dog så kunde jag ibland bli arg när människor, som knappt kände honom eller mig, kom fram och skulle beklaga sorgen men när de som kände mig och honom gjorde det så värmde det otroligt, det är skönt att känna att man inte är ensam i sorgen.

Till alla er som mist någon kär, håll ut det blir bättre, saknaden den består fast förändras med åren.