När det sker plötsliga saker i livet så är de sociala medierna både fantastiska och skrämmande tycker jag. En bekant dog i går eftermiddag och ryckte spred sig fort, först via telefon och sedan så tog det vid på Facebook.
Jag ser att en av de inblandade har fått nya vänner idag på Facebook och att många, många även de nya vännerna skriver i loggen hur de beklagar sorgen. Det får mig att undra, Skriver de för sin egen skull, för de sörjandes skull eller är det bägge sakerna?
För är inte sorg en ganska privat sak eller ska det basuneras ut över hela världen?
Jag vet inte vad som är rätt och fel men ibland så känns det som att vi har ett behov av att visa hur fantastiska vi är som medmänniska.
När min bror dog så kunde jag ibland bli arg när människor, som knappt kände honom eller mig, kom fram och skulle beklaga sorgen men när de som kände mig och honom gjorde det så värmde det otroligt, det är skönt att känna att man inte är ensam i sorgen.
Till alla er som mist någon kär, håll ut det blir bättre, saknaden den består fast förändras med åren.
kampanj och prova BIFIFORM magen mår utmärkt och jag känner inte av någon stress i magen och det är jag glad för, för ont och stressad mage blir ingen glad av. Jag är fullt medveten om att detta ser ut som en reklampelare just nu men det är sant det jag skriver.
