Med hjärtat i halsgropen

I natt fick jag ett telefonsamtal, när jag svarade sa en röst L har ont i magen, jag måste duscha så jag vaknar och du måste köra in till stan. Saken var det att svärdottern hade känningar från magen och hade kontaktat förlossningen och de tyckte att hon skulle komma in. Sonen, som då är blivande barnets far hade haft lite fest då det på dagen hade varit innebandycup med olika företag runt  nejden med avslutande fest på kvällen, han hade precis kommit hem när det var tid att åka. Jag klev upp slängde vatten i ansiktet borstade tänderna och satte mig i bilen. Många olika tankar gick igenom huvudet när vi åkte in, det är ju trots all först den 14 feb som tiden är ute, så lite tidig kändes det allt. När jag fick sms senare på natten/morgonen att det var 5 min mellan värkarna så sög det till i magen och hjärnan stannade! Som tur var så fick de stopp på värkarna och bebisen stannade kvar i mammas mage och allt ser nu bra ut. Vi fick åka hem i dag vi 11 tiden, det var skönt. Man är inte så stor och stark vid sådana här tillfällen. Men allt gick ju bra så det får vi vara nöjda med!.