
Jag skulle behöva ha en spökskrivare, jag kan sitta med en massa bra tankar och idéer och när jag sätter mig framför tangentbordet så är de som borta.
Kan det bero på att när jag gick i skolan, så var inte skrivglädjen det viktiga utan att an stavade rätt, kan vara därför som jag får en härdsmälta i huvudet när jag ser ett vitt papper?
För när det är i huvudet så har jag hur många ord som helst som måste ut men när jag ser det vita "papperet" så blir det bara tomt.
Idén med att låta små barn idag lära sig att skriva via datorn tror jag är ett utmärkt sätt, de får koncentrera sig på berätta i stället för att skriva snygga bokstäver och att stava riktigt.
Själva sättet att skriv-uttrycka sig försvinner hela tiden, läsa bara en bok som skrevs för 100 år sedan, rätt stor skillnad är det.
Dagens snabba språkförändring har väl också med att göra att vi åker jorden runt på några timmar och lär oss nya ord som vi sedan tar hem.
Bloggare gör nya ord vem visste för X antal år sedan vad bloppis är för något och så har vi ju Mogi hon har egna språklextioner på ord som hon använder själ, det är ett år gamalt inlägg, men visar vad jag menar.
Eftersom jag jobbar inom skolan så brukar jag ha, ej så populära, diskussioner med språklärarna eftersom jag tycker att de lägger för stor vikt på hur eleverna skriver, lärarna är inte med på banan när det gäller nya ord, de förstår helt enkelt inte ibland ord eleverna skriver, visst vi kanske ska skilja på skriv och talspråk, men varför måste man det?
Diktafon är bra (fast min är borta)
SvaraRadera